| 7 May 2013 |
| Hej vänner, |
 |
Hur mår ni? Jag mår bra och äntligen är det varmt och ljust i Stockholm. Jag har en dag varje år då jag tittar mig omkring och inser att ingen annan har kängorna på sig, att ingen annan har yllehalsduk och svart vinterkappa. Att alla ser ut att njuta medan jag sitter på en bänk och svettas som om jag sprungit milen. Jag är lite sen med våren men idag var det 18 grader varmt och dags att haja läget. Ungefär som Ronja Rövardotters vårskrik så kommer jag med glada nyheter. Nämligen att jag i juni åker till Danmark och spelar in en ny skiva. Om allt går vägen så kan jag lämna ifrån mig den någon gång i oktober. Den tanken känns fantastisk. Det ska bli så kul att få återuppta kontakten med er igen. Som att veta att man ska få träffa en gammal vän man saknat, länge och mycket. Jag jobbar fortfarande med ett par låtar så mycket mer om själva skivan kan jag inte berätta just nu. Jag lovar att uppdatera er under sommaren.
Och just det, det blir förstås en lång höstturné på det hela. Datum och sånt kommer inom kort.
I can´t wait. Kram på er.
Melissa |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 21 December 2012 |
| SVT2 1 jan kl 22.30 |
|
God jul!
Såhär någon dag före doppareda´n vill jag bara säga hej och tacka för i år.
När jag var liten och det var terminsavslutning så brukade min mamma alltid köpa en blomma till läraren. Blygt tvingades jag lämna fram buketten med ett tillhörande kort där det alltid stod något i stil med ”Tack för det gångna året, jag ser fram emot nästa. Kram från Melissa”. Det var det mest pinsamma under hela året, tyckte jag. I vuxen ålder förstår jag nu hur viktigt det är att visa uppskattning. Ni är knappast mina klassföreståndare, inte heller mina chefer men eftersom jag varken går i skolan eller har ett vanligt jobb så är det er jag har att tacka för att musiken får vara en så stor del av mitt liv.
Tänkte också berätta om en rolig grej. För att göra en lång historia kort så fick jag förra hösten spela på Cirkus i Stockholm. Det är en väldigt vacker byggnad som förr i tiden faktiskt var en riktig cirkus men som numera är en plats för att hålla konserter på. Salongen rymmer någon sorts magi och fastän det är ganska många sittplatser så kommer man lätt nära och jag har ofta upplevt den där ”vardagsrumskänslan” där. Att spela på Cirkus var en dröm jag hade haft i flera år och i november förra året gick den alltså i uppfyllelse. Publiken var bättre än någonsin och hela fyra kvällar fick jag kliva upp på min favoritscen. Jag ville på något sätt dokumentera det hela så att jag har något att visa barnbarnen om jag får några. Vi gjorde därför en ljudupptagning och filmade. Det var egentligen inte tänkt att användas till mer än privat bruk men Sveriges radio visade tidigt intresse och efter att ha sänt konserten på P4 så tog vi beslutet att släppa ”Live på Cirkus” digitalt. Som ett livealbum men varken till försäljning eller på riktig skiva, utan bara för att det var roligt.
Det filmade materialet hade jag nästan glömt bort när SVT ringde och sa att även dom var intresserade av att visa en del av konserten på TV. TV… vad läskigt, tänkte jag.
Dessutom var materialet inte anpassat för någon flashig TV-produktion. Det var ganska mörka konserter den hösten. Ja, mörka i den mån att det var mörkt i salongen. Jag i själva verket var väldigt glad varje kväll. Det kommer ni märka om ni tittar. Själv ser jag bara mikrofonen som täcker halva mitt ansikte och mina gula tänder som liksom stirrar i det kalla ljuset. Men skit samma! Nu blir det TV i alla fall och jag är glad och stolt över att SVT vill visa den.
Nio låtar från en av kvällarna, lite bakommaterial och en intervju med mig som gjordes av den mycket trevliga journalisten Jan Gradvall. Programmet blev 58 minuter och visas den 1 januari klockan 22.30, SVT2. Titta om ni vill! Och just det,
Tack för det gångna året, jag ser fram emot nästa.
Kram från Melissa |
|
|
|
|
| 27 September 2012 |
| Brev från Melissa |
|
Kära ni,
Jag vill säga tack för sommaren som gått.
Jag vet att jag skriver texter som kan uppfattas som alldeles för sorgliga för en festivalkväll. Jag vet att musiken som omsluter texterna gör sig bra i små rum. Jag vet det så mycket att jag aldrig vågade hoppas på att få spela på dom stora scenerna inför den stora publiken. I somras fick jag nypa mig själv i armen flera gånger.
Peace and love tog andan ur mig. Jag var så lycklig att jag inte ville somna den natten. Jag och delar av bandet satt i bussen och vakade tills det blev morgon och vi var hemma i Stockholm igen. Götaplatsen i Göteborg, Stortorget i Malmö, alla ni som vågade komma fram till scenkanten i Helsingborg. När strömmen gick i både Giske och Borgholm och vi kunde skratta åt alltihop och varenda kväll däremellan. En kvinna i Mo I Rana kastade upp sina lila fingervantar till mig när jag frös. Jag har aldrig känt mig så färgglad. Det har varit en ära att få spela för er och jag känner att jag har vuxit i sommar.
Vad händer nu då? Det vet jag inte riktigt. Helt plötsligt blev det kallare och mörkare och jag känner mig som vanligt lite tom efter att ha sagt adjö till er. Min förhoppning är att det så småningom ska komma en ny skiva och fler möten men jag måste nog skriva lite låtar först. Kanske ta in på hotell... Ja, ni vet.
Jag lovar att uppdatera er om framtiden när jag vet mer om den. Jag ska också lägga upp lite bilder från i somras, så fort min kamera börjar fungera igen. Till dess får ni ha en bra höst.
Stor kram,
Melissa |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 2 June 2012 |
| Brev från Melissa |
|
Hej vänner,
Hoppas ni har haft det bra sedan sist.
I Stockholm har vi haft två soliga veckor som idag rundas av med ett helvetesregn. Just nu sitter jag i soffan och hör hur det slår mot fönstret, samtidigt som jag försöker skriva låtlistor inför turnén som drar igång snart. På måndag börjar jag repa med bandet och för er som sett oss på senare tid så kommer bandmedlemmarna att kännas bekanta. Christer Karlsson på klaviatur, Anders Pettersson på gitarr, Magnus Ohlsson på trummor och Janne Manninen på bas. Men ett tillskott den här sommaren blir Ola Gustafsson. Ola har producerat både Säg ingenting till mig och Innan jag kände dig, spelar magisk gitarr och drar skämt så att man gråter. Det ska bli grymt kul att spela ihop igen.
Jag har inte gjort så mycket sedan höstturnén avslutades i Norrköping. Förutom ett första besök i Finland och på Färöarna (tack ni som kom!) så har jag haft det ganska tråkigt faktiskt. Det blir lätt så mellan turnéer. Jag börjar tro att det är meningen att Det ska kännas lite tomt och rastlöst så att man till slut söker någon sorts tröst hos gitarren och nya låtar blir till. Det positiva är att det känns ännu viktigare och roligare med sommaren, att få spela för er igen eller för första gången, för att jag fått längta efter er så mycket. Det pirrar skönt i magen när jag dagdrömmer om det.
En sak som jag ägnat våren åt är mitt hem. Jag har låtit måla om i alla rum och renoverat fint i köket. Och så har jag köpt växter till balkongen. Alldeles för många växter. På dagarna sitter jag där bland bladen och tänker att sommarturnén kommer att kännas ungefär så. Kravlös och grön. Idag slipper jag vattna… Skönt!
Ni får ha det så bra så länge.
Hoppas vi ses.
Melissa |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
