Hej!

Nu var det länge sen igen. Ett år sedan jag stod på scen och nästan två sedan förra skivan kom ut. Känns som en kvart, fast ändå verkligen inte.
Jag hoppas att ni har haft en skön sommar. Jag har spenderat min på Gotland och hemma i Stockholm, lagom frånvarande från verkligheten med huvudet fullt av funderingar kring texter och melodiidéer. Först nu kommer min sommars bästa dagar. För imorgon går vi in i studion och spelar in mina nya låtar. Om allt går bra så släpps ett album innan årsskiftet och jag kan turnera hela nästa vår och sommar.

Jag längtar ihjäl mig efter er. Det gör jag alltid. Mitt jobb är så märkligt på det sättet. I snitt ”jobbar” jag ju bara några månader om året och resten av tiden drömmer jag om att få göra det igen. Det är förstås en ynnest också, och kanske är det därför jag alltid haft inställningen att nästa platta kan vara den sista. Det gör mig både gott och ont. I en av dom nya låtarna sjunger jag

”Trött på allvar… det som jag har”

Sista månaderna har varit en blandning av självförtroende och en total avsaknad av det. Det var inte så lätt att skriva den här gången. Kanske just för att jag tar det på lite för stort allvar och glömmer bort att det faktiskt bara är låtar. Men nu, såhär dagen innan start, så känner jag faktiskt så. Att det bara är lite låtar. Och efter att ha vaknat upp varannan morgon med övertygelsen om att jag aldrig kommer hinna klart i tid, och folk har skrattat åt en när man sagt att man har tre låtar klara och ska spela in om ett par veckor, så känner jag mig så jävla glad och stolt över att jag fick ihop det, att det blir av nu, och att jag själv tycker om dom här låtarna så mycket som jag gör. Jag vågar inte säga för mycket om plattan än, mer än att den är av sådan karaktär att den kommer passa bra in i novembermörkret.
Jag hoppas ni vill lyssna då.

Stor kram så länge
Melissa