Hej Melissa! Känner att jag vill göra ett avtryck här igen, då jag kanske först nu egentligen hunnit smälta vad som faktiskt hände i Linköping den 15 februari. Jag känner mig både stolt över det resultatet som blev av min kommentar (får man ens det? haha), men också oerhört uppskattad som människa när du faktiskt höll ditt löfte, och tydligt visade din uppskattning. Det du gjorde är någonting jag kommer bära med mig så länge jag lever, och jag vet inte hur många gånger jag nu tittat på videon (för jag spelade givetvis in det, tokig vore jag ju annars!), men det är fler gånger än jag kan räkna på båda händerna.

Jag hoppas du är rädd om dig, oavsett vilka tider det är, och att du någonstans hela tiden i ditt sinne går runt och vet att du är behövd, inte bara otroligt mycket för mig, utan av andra också. Jag kommer alltid behöva dig, och när du inte live kan fylla mitt musikaliska hjärta med ro och trygghet, så får du lov att göra det på avstånd. Tack för att du finns, och för att du varje gång jag behöver får mig att orka ställa mig upp igen.